Höll nästan på att bryta benen på Janne pojken idag när jag fick för mig att det borde gå att rida i skoterspåret. Det visade sig att snön gick upp till magen på han trots att den var hårt packad. Ni kan ju förstå hans panik. Jag fick hoppa av och lirka tillbaka honom upp till vägen.

Sen när vi skulle hem igen tänkte jag leda honom över en snövall som inte var så stor just där men som ändå blockerade vägen förmycket. Resultatet.... Först klev han på min fot sen kastade han sig ut så jag var tvungen att släppa honom. Han rusar ut på fältet där snön går upp på låret på mig. Han står där ute och väntar på mig först, men har inte tålamod att vänta på att jag ska pulsa fram utan knatar iväg. Det tar mig åtminstone tio minuter att ta mig upp på vägen. Snön är så otroligt tjock med skare nu efter att det varit tö men sen frusit på igen. Halvägs hem står han och väntar på mig, men låter sig inte fångas, utan går sådär fyra, fem meter framför mig, när jag ökar ökar han med, hamnar ja för långt efter så väntar han lite. Väldigt frustrerande.... Men efter en stund verkar han bli lite osäker på vart han ska, så då stannar han och låter sig bli infångad till slut. Tur det för han tog in på utfartsvägen som går mot en större väg.

Det slutade bra i alla fall. Det verkar som att han inte har gjort illa sig eller sträckt sig, det visar väll sig i morgon.

Ska kolla i morgon om stigen som går i skogen till ridhuset är upptrampad. Annars så kan jag inte ta mig till ridhuset och träna förrän det blir vår. :(